Babbel Magazine

Unika språk från Europa: mysterierna med jiddisch

Jiddisch är inte en dialekt eller en jargon. Det är ett eget språk! Jiddisch plågas av det förflutna, har glömts bort av nutiden och är ett språk som riskerar att försvinna. Vi kollar vad som gör det så unikt.
orthodox jews silhoutted against the sunset by the water who speaks yiddish

Latin är ett utdött språk – svenska är levande. Men andra språk är svårare att kategorisera. Hur ska vi kategorisera jiddisch? Och vilka pratar jiddisch? Är det ett “överlevande” språk? Jiddisch är spåret som har talats av de ashkenaziska judarna från Central- och Östeuropa sedan medeltiden och kallas för język żydowski på polska, židovske på tjeckiska och jüdische Sprache i Österrike (bokstavligen “judiska språket”).

Ursprunget till jiddisch

Som ett indoeuropeiskt språk i den germanska språkfamiljen har jiddisch länge intresserat lingvister och historiker. Dess förflutna är på många sätt, precis som judarnas historia, präglat av migration och kontakt med olika kulturer. Tyskan har haft störst inflytande på jiddisch och dess utveckling till ett modernt språk. Men under århundradenas lopp har jiddischens grammatik och ordförråd även påverkats av semitiska (hebreiska och arameiska), slaviska (ryska och polska) och till och med romanska språk.

Jiddisch har sitt ursprung under 1200-talet. Rötterna kan spåras till Tyskland runt vad som idag är städerna Köln, Trier och Mainz. Olika tyska dialekter påverkade hur den judiska befolkningen talade i de germanska regionerna i norra Europa. Den judiska migrationen till Centraleuropa (Polen och Böhmen-Mähren) från 1300-talet gjorde också att språket förändrades. Det var vid den här tiden som det påverkades av de slaviska språken och skillnaden mellan Alt Yiddish (gammal jiddisch) och Mittl Yiddish (medeljiddisch) uppkom. Naï jiddisch (modern jiddisch) utvecklades på 1600-talet. Idag skrivs jiddisch både med det hebreiska och det latinska alfabetet.

Vilka pratar jiddisch?

Fram till 1945 hade jiddisch 11 miljoner talare, varav en tredjedel bodde enbart i Sovjetunionen. Nu, 75 år efter khurbn, jiddischens ord för Förintelsen, finns det uppskattningsvis mellan 1 och 2 miljoner talare, varav 30 000 i Storbritannien och 175 000 i USA och Kanada. Haredisamhällen med ortodoxa judar har den högsta förekomsten av jiddischtalande. Även om språkets historia under många århundraden främst har ägt rum i Europa, finns de mest aktiva talarna idag i Nordamerika. En timme norr om New York ligger staden Kiryas Joel (קרית יואל) med 20 000 invånare och 15 000 personer som har jiddisch som modersmål.

Ett eller flera jiddisch?

I och med sitt mångfacetterade ursprung och sin moderna historia är jiddischen idag mycket splittrad och har många dialekter. I Tyskland, Schweiz, Nederländerna och Alsace är det den västra dialekten som används. I östra Europa är den östra dialekten mer utbredd.

Jiddisch i Sovjetunionen

Fram till 1945 talade 3,5 miljoner ryssar jiddisch. Under 1920-talet gavs ett dussintal tidningar ut och tusentals böcker publicerades på jiddisch i Sovjetunionen. Samtidigt erkändes språket som ett av de fyra officiella språken i sovjetrepubliken Belarus, tillsammans med ryska, belarusiska och polska.

Därefter beslöt Stalin att skapa det judiska autonoma oblastet. Målet med området, som var beläget i ryska fjärran östern, nästan 5 000 mil från Moskva, var att bekämpa den ökande antisemitismen. Vid sidan av Israel är det ett av de två judiska områden som fortfarande finns kvar idag. Men folkmängden i denna avlägsna ryska region är fortsatt begränsad. Det religiösa samfundet har sällan överstigit 30 000 personer. Idag är invånarantalet bara en tiondel av det.

Även om det fortfarande är möjligt att lära sig jiddisch i vissa skolor i regionen, där språket fortfarande har officiell status, dominerar ryskan i praktiken till vardags. Huvudstaden Birobidzhan (Биробиджан på ryska och ביראָבידזשאַן på jiddisch) är dessutom intressent av en annan anledning: Den ligger vid kilometer 8 351 längs den transsibiriska järnvägen.

Den hebreiska renässansen

Skapandet av Israel som stat innebar en modernisering av hebreiskan. Det blev oundvikligen början på en långsam ökning av antalet jiddischtalande. Efter andra världskriget betraktades hebreiska av de flesta judar som framtidens språk och som en återfödelse av deras kultur. Och att tala jiddisch sågs som att tala ett förbjudet språk som representerade det förgångnas lidande.

Många emigranter från “Jiddischland” i Central- och Östeuropa övergav gradvis sitt historiska språk till förmån för hebreiska. Idag talas jiddisch sällan i Israel, med undantag för vissa områden, till exempel förorten Bnei Brak i Tel Aviv. När det gäller hebreiskan finns det idag 10 miljoner talare, nästan lika många som det fanns talare av jiddisch före 1945.

Liknar jiddisch hebreiska? För den som inte är bekant med båda språken kan de låta ganska lika, men det finns många skillnader. För det första tillhör språken inte samma språkfamilj. I och med sitt släktskap med tyskan har jiddisch grammatikregler och vokabulär från flera språk, vilket ofta gör att det är svårare att lära sig än hebreiska.

Arvet efter jiddisch idag

Jiddisch finns med i FN:s Atlas över utrotningshotade språk och språket kan komma att försvinna under de närmaste årtiondena. Så vad kommer att finnas kvar av det? Litteratur som ingen kan läsa, sånger som ingen kan förstå, dikter som ingen kan njuta av. Konst har alltid spelat en viktig roll för att sprida användningen av ett språk.

1935 lämnade författaren Isaac Baschevis Singer Europa för USA. 1978 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen att hans verk är en hyllning till judisk-polska traditioner. Inom musiken är klezmergenren (från kley, “musikinstrument” och zemer, “melodi”) välkänd och en av de mest kända sångerna heter “My Yiddish Momme” (א יידישע מאמע).

Länge har judar, ibland icke-religiösa, uttryckt ett intresse för den förlorade kulturen. Denna generation upplevde inte Förintelsen direkt och i takt med att de sista överlevarna gradvis försvinner handlar det om att förstå hur judar levde och kommunicerade före kriget.

Viljan att förstå och att inte glömma är också central för Maison de la Culture Yiddish (פאריזער יידיש-צענטער־מעדעם ביבליאטעק) i Paris. Ett språks död är någonting mycket mer än försvinnandet av några enstaka ord. Det är slutet på en kultur.

Från trottoarerna i Paris till kaféerna på Manhattan med ett stopp på stränderna i Australien är ett specifikt ord på jiddisch långt ifrån på väg att försvinna. Det är det berömda beygl (בייגל), som har gett namn åt ett litet runt bröd som kan ätas salt eller söt. Kände du igen det? Det är rätt. Det är en bagel!

Dela:
Arnaud Bernier

Arnaud är besatt av språk. Efter att som tioåring ha rest till ön Réunion i Indiska oceanen blev han medveten om olika kulturers skönhet och särprägel. Idag är han en passionerad bloggare och älskar fortfarande att resa – och han är särskilt förtjust i den ryskspråkiga världen. Ibland drömmer han om att ge upp allt för att bli björnuppfödare i Sibirien.

Arnaud är besatt av språk. Efter att som tioåring ha rest till ön Réunion i Indiska oceanen blev han medveten om olika kulturers skönhet och särprägel. Idag är han en passionerad bloggare och älskar fortfarande att resa – och han är särskilt förtjust i den ryskspråkiga världen. Ibland drömmer han om att ge upp allt för att bli björnuppfödare i Sibirien.