Under senare tid har det stormat en del kring tyskans fyra kasus. Framför allt ett har fått extra mycket uppmärksamhet. Meningar som ”der Dativ ist dem Genitiv sein Tod”, eller, på svenska, genitivformens död heter dativ, har cirkulerat i media och har rört upp starka känslor. Vad är det egentligen som händer och måste vi utgå från mord? Eller handlar det ”bara” om ett försök till dråp? För att bringa klarhet i oredan går vi tillbaka i historien till ursprunget för våra fyra kasus.
1. Frågan om identiteten: Vilka är tyskas fyra kasus?
Efter en första blick i handlingarna ser vi att de blivit kända under flera namn. Kasus är bara ett av dem. Etymologiskt går namnet kasus tillbaka till det latinska ordet cāsus, vilket betyder ”fall” på ett ungefär (verb: cadere – ”att falla”). Det är i sin tur ett lånord från grekiskan. För en gång beskrevs substantivet av en grekisk grammatiker som ”tillbakafallande” på (i betydelsen ”underordnad”) verbet och kallade detta då för ett ”fall”. Vi konstaterar alltså att substantivens kasus, eller ”Fall” som de oftast kallas på tyska, spelar en central roll i meningsuppbyggnaden.
Vi skiljer mellan följande fyra kasus:
- Kasus: nominativ (kallas också för Wer/Was-kasus)
- Kasus: genitiv (kallas också för Wes(sen)-kasus)
- Kasus: dativ (kallas också för Wem-kasus)
- Kasus: ackusativ (kallas också för Wen/Was-kasus)
Frågeorden efter de kasus som anges ovan pekar på att vi kan använda frågor för att ta reda på vilket kasus det är. Det kan vara viktigt för vår utredning – alltså största möjliga fokus, tack, för intrigen börjar tätna.
2. Frågan om motivet: Vad har våra fyra kasus egentligen gjort?
Nu kommer vi till en av de viktigaste frågorna. Vilket syfte uppfyller tyskans fyra kasus i en mening och vad kan motivet vara till att röja ett av dem ur vägen?
Innan vi börjar med utredningen måste vi reda ut varför det ens finns fyra kasus. I grund och botten visar ett kasus vilket förhållande ett substantiv har till andra delar av en mening. På så sätt anpassas den aktuella artikeln eller pronomenet, som artikelns ställföreträdare, efter valt kasus. Man kallar det också för deklination. Det låter mycket logiskt i teorin men vad betyder det egentligen för vår mordutredning?
Vi tar ett praktiskt exempel. Vi tänker på en vanlig mening från vardagen som kan låta ungefär så här:
”Die Frau gibt ihrer Schwester den Spanischordner ihres Kindes.”
I den här meningen finns helt klart Wer? Wem? Wessen Ordner? (alltså Was?). Hänger du med så långt? Nu har vi helt obemärkt plockat upp ledtråden ovan och använt frågeorden för att fastställa vilka kasus som används.
Med andra ord: Kvinnan är subjektet (i Nominativ), ihrer Schwester är dativobjekt (som tillägg i dativ), das Spanischbuch är ackusativobjekt (som tillägg i ackusativ) och ihres Kindes är genitivattribut (som tillägg i genitiv).
Teoretiskt sett utgör subjektet i nominativ (”die Frau”) och verbet som predikat (”gibt”) redan en hel mening, eller en huvudsats: ”Die Frau gibt.” Objekten och attributen fungerar som tilläggsinformation. Men varför behöver man fyra kasus?
I den här meningen är det inte lika enkelt att hitta de olika objekten och attributen:
”Die Frau gibt ihrer Schwester der Spanischordner ihr Kind.”
Här vet vi inte längre vem kvinnan ger spanskapärmen till: systern eller systerns barn?
Vet ser alltså att varje kasus har en viktig roll och inte bara en bestämd funktion, utan hjälper oss att överhuvudtaget förstå meningen. Tusen tack, kasus! Men varför har genitiv det då så kämpigt?
3. Vi utreder brottsförloppet: Vad har hänt med kasus nummer två?
I debatten om genitiv har framför allt ett exempel, eller närmare bestämt ett ord, en framträdande roll: wegen. Egentligen behöver den lilla prepositionen genitiv men successivt har man börjat använda dativ och säga ”wegen dem Regen” istället för ”wegen des Regens”. Nuförtiden godkänner Duden det som en talspråklig variant. I dagligt tal ersätter även andra prepositioner genitiv. Vi säger till exempel också ”den Spanischordner von meiner Schwester” istället för ”den Spanischordner meiner Schwester”.
Men betyder det att vi måste oroa oss för att genitiv håller på att dra sitt sista andetaget och att vi snart kommer att snubbla över ett grammatiklik? Självklart inte! Genitiv är lika livskraftigt som någonsin, vilket prepositionen ”trotz” visar. Här hävdar genitiv sin rätt, även om det inte alltid var på det viset, vilket ord som ”trotzdem” eller ”trotz allem” visar. Det är även lika populärt som någonsin att använda genitiv-s som signalerar ägarskap vid egennamn.
4. Vi lägger ned kasusutredningen!
Men till dig som gladde dig åt tanken på tre istället för fyra kasus: Ha förtröstan. Det finns nämligen språk som måste jonglera ännu fler kasus. På ryska måste du till exempel lära dig sex kasus och på latin finns det förutom de vanliga misstänkta även ablativ och vokativ. Därför kan vi, trots omständigheterna (!), skatta oss lyckliga. För våra fyra kasus hjälper oss att dela detaljerad information och på vårt fyrfaldiga sätt göra oss förstådda.
För det har vi tyskans fyra kasus att tacka!