Oavsett om du är en orubblig motståndare till fula ord, som George Washington, eller ökänt ful i munnen och stolt över det, som Mel Brooks, går det inte att förneka att svordomar är en hörnsten i mänsklig kommunikation. Så vi lägger ryggradsreaktionerna åt sidan, drar på oss skyddsglasögon och skyddshandskar och tittar på fenomenet med svordomar med distanserat vetenskapligt lugn.
“Den dåraktiga och gudlösa vanan att svära är en last så låg att varje förnuftig människa avskyr och föraktar den.” – George Washington
“Man har anklagat mig för att vara vulgär. Vilken jävla dynga.” – Mel Brooks
Varning: Den här artikeln innehåller tillräckligt många svordomar för att förtjäna en 18-årsgräns. Men det går inte att steka en omelett utan att knäcka ett gäng förbannade ägg!
Vad är problemet med svordomar?
“Fult språk”
För att ett ord ska kvala in som en svordom måste det kunna väcka anstöt, kliva över den kulturell gränsen till det tabubelagdas domäner. Generellt kan man säga att svordomar har sitt ursprung i tabubelagda ämnen. Det är ganska logiskt egentligen. Tabubelagda ämnen är förbjudna, så man ska inte uttala ord som är förknippade med dem heller. Vissa ämnen är nästan allmänt tabubelagda: döden, sjukdomar, exkrementer. Du vet äckliga grejer.
Sex är ett annat klassiskt tabu, som engelskans “fuck”, italienskans fanculo och ryskans блядь illustrerar. Vissa kulturer kan också ha egna profana favoritteman. Tyskar är ganska avslappnade när det gäller sex och nakenhet, så de använder sällan svordomar som anspelar på sex. Sådana ord används så sällan att de fortfarande kan få människor att sträcka sig efter skämskudden. Därför låter ficken mycket värre och elakare för de flesta tyskspråkiga än ordet “fuck” låter för de flesta engelsktalande. Den tyska svordomsparlören rör sig i det mer jordnära och bajsrelaterade med ord som Kacke!, Mist! och det världsberömda Scheiße! – som används så ofta att det har blivit lika harmlöst som “attans”.
Sammanhanget
Men själva ämnesvalet är inte det enda kriteriet för svordomar: Sammanhanget spelar stor roll. Sex må vara ett tabubelagt ämne, men inte på en gynmottagning. Om du försöker att förolämpa någon med medicinska termer blir mottagaren förmodligen bara förvirrad: “Kallade du mig precis för ett fortplantningsorganhuvud?” Bland vänner svär du kanske skämtsamt och obekymrat, men samma ord skulle vara en oförlåtlig förolämpning under en jobbintervju.
Hädelser
Det höga och det heliga är en annan svordomskategori när det används utanför sitt sammanhang: Vi är inne på det hädiska. “Gud”, “helvete” och “djävul” är oförargliga ord när de används i en predikan, men kan vara nog så bitande om de skriks i affekt. De så kallade “liturgiska svordomarna” når nya höjder i de franskspråkiga delarna av Kanada. En heligt förbannad Quebecbo kan kasta ur sig svador som Criss de calice de tabarnak d’osti de sacrament!, som bokstavligen betyder “Kristus av bägaren av tabernaklet av värden av sakramentet!” På svenska låter det kanske rätt fromt, men det är den franskkanadensiska motsvarigheten till en svärm av könsord.
Kraften i ett rejält #&@%!
Precis som antibiotika kan svordomar förlora sin verksam om de överanvänds. Streamingkanalerna marinerar våra vardagsrum i så många “goddamn,” “shit”, “cocksucker” och “motherfucker” som Tony Soprano och Al Swearengen orkar haspla ur sig innan de måste hämta andan. Reagerade du på svordomarna eller har du bara tittat på för mycket tv? Det är svårt att säga om det ökande antalet svordomar på tv återspeglar en ökad användning bland befolkningen eller om tv har “förstört” hur folk pratar. Oavsett vad är resultatet detsamma: Fler har blivit vaccinerade mot grova uttryck – kanske till den grad att de är immuna.
Tabun förändras, så svordomarna bör alltså göra det också. Vissa tabun försvinner – “förbannat” har inte lika starka associationer till helvetets alla kval som förbannelser en gång hade – samtidigt som sociala förändringar kan föra med sig nya tabun. Innan tiden för de amerikanska medborgarrättsrörelserna användes nedsättande skällsord som beskrev någons hudfärg, troslära eller sexuella läggning på bred front av människor som inte tänkte en sekund på att de hade fullt av fördomar. Idag är den typen av begrepp definitivt tabubelagda. Men inte alla skällsord slutar att användas. De kan göra en 180-gradersvändning när de återapproprieras i marginaliserade grupper: “N-ordet” är ett uppenbart exempel inom den engelskspråkiga världen, men mindre laddat är kanske ord som “bög” eller till och med “nörd”.
@babbelSwearing might be frowned upon, but sometimes a well-placed curse word can perfectly express how you’re feeling, in any language 🙊 #linguistics #language #vocabulary #edutok
Varför svär vi?
“Under vissa omständigheter ger hädelser en känsla av lätthet som inte ens bönen kan ge.” – Mark Twain
1. Katarsis
Oftast kommer svordomar som en känslomässig reaktion. När vi är frustrerade, överraskade eller arga kommer svordomar som en känslomässig urladdning. Experiment har till och med visat att svordomar ökar kroppens förmåga att hantera smärta. För att testa detta lät forskare på Keeleuniversitetet i Storbritannien frivilliga hålla handen nedsänkt iskallt vatten så länge de stod ut. De märkte att deltagarna i genomsnitt kunde hålla handen 40 sekunder längre under vattnet när de upprepade en svordom och de uppgav också att de upplevde mindre smärta när de gjorde det.
2. Förolämpningar, glåpord och exkludering
Det behövs inga svordomar för att förolämpa någon – det räcker oftast att säga “du är ful” för att göra en poäng – men de får det ofta att låta ordentligt mycket elakare. De är också ett sätt att kondensera ilska: Varför förklara för sin granne att man hatar honom när “ditt jävla kukhuvud” sätter skitstöveln på plats med bara tre ord? Obs! Om du svär åt människor som inte kan höra dig (bilpendlare, idrottsutövare på tv) lättar du bara på trycket, vilket tillhör föregående kategori.
3. Solidaritet med gruppen
Bland vänner har svordomar en viktig social funktion: Att dela ordförråd och bryta samhällstabun är ett sätt att skapa social gemenskap. Rituella förolämpningar bland vänner är egentligen inte glåpord, utan ett sätt att visa att man tillhör gruppen. I det här sammanhanget kan “bitch”, “din lata jävel”, “apansikte” och “rövhål” alla vara ömhetsbetygelser. Människor svär i regel mer i grupper där alla har samma kön och där atmosfären är avslappnad. Människor svär som allra minst när saker och ting är på allvar.
4. Stil och understrykning
Som alla stå upp-komiker kan intyga är svordomen ett kraftfullt verktyg. Som regel är ett väl placerat “fan!” den alkemiska ingrediens som förvandlar bly till humoristiskt guldstoff. Det går inte att understryka ett påstående med mer emfas än genom att kasta in ett “jävla” där någon med en mer försagd disposition skulle använda ett trist gammalt adverb. Svordomar gör meningar som annars låter neutrala mer känslomässigt pregnanta och angelägna.
Varför fångar svordomar vår uppmärksamhet?
I en hjärnkontext är svordomar inte ens ord – de är klumpar av koncentrerade känslor. De lagras till och med i andra delar av hjärnan än alla andra ord vi har lärt oss! Formellt språk lagras i Brocas och Wernickes områden i hjärnan. Svordomar lagras å andra sidan i det limbiska systemet – ett komplext system av nervcentra som styr känslor och drivkrafter. Därför kunde en patient som led av svår afasi (skador på språkcentrum i hjärnan till följd av en stroke) fortfarande säga “öh”, “ja”, “nej”, “fan” och “skit” – även om han hade förlorat allt annat språk. Han kunde till och med använda orden i rätt sammanhang, men kunde inte läsa dem på ett papper när forskare bad honom att göra det. Den neurologiska insikten hjälper till att förklara varför varje historiskt försök att utrota svordomar har misslyckats. Att förbjuda ord som faktiskt är kopplade till känslor är lika omöjligt som att förbjuda känslorna. Om man förstår människans natur förstår man att det är helt jävla omöjligt.