Babbel Magazine

Porträtt: Martin – jorden runt på motorcykel

Nu presenterar vi en ny del i vår serie Babbels användarporträtt – inblickar i våra användares liv och deras anledningar att lära sig ett nytt språk. Om du vill berätta din historia, skriv då gärna en kommentar till oss. Den här gången ska det handla om Martin Leonhardt. Den 36-årige fotografen och äventyraren, ursprungligen från […]
Porträtt

Nu presenterar vi en ny del i vår serie Babbels användarporträtt – inblickar i våra användares liv och deras anledningar att lära sig ett nytt språk. Om du vill berätta din historia, skriv då gärna en kommentar till oss.

Den här gången ska det handla om Martin Leonhardt. Den 36-årige fotografen och äventyraren, ursprungligen från Franken i södra Tyskland, har de senaste två åren varit på resande fot över hela jorden. Just nu reser Martin genom norra Brasilien på sin motorcykel, närmare bestämt genom Amazonas. Sina upplevelser, intryck och fotografier dokumenterar han på bloggen Freiheitenwelt.de. Där berättar han om sina kommande projekt, vad han älskar med att resa och varför det är viktigt för honom att lära sig språk.

“Min nuvarande resa började i Chile den 1 oktober 2013. Innan hade jag rest mycket och ofta, men en riktig jorden runt-resa är verkligen något helt annat. Jag har alltid drömt om att utforska vår planet på egen hand, helt fritt och utan tidspress. Jag följde helt enkelt en känsla som jag har haft inombords – mitt hjärta ville resa, så nu reser jag.

Min resa är bara utstakad på ett ungefär, för jag gillar inte att planera i detalj. Efter Chile, Bolivia (en dröm för motorcyklister), Argentina, Peru, Paraguay och Brasilien har jag tänkt resa till Venezuela, Colombia och Ecuador under min tid här i Sydamerika. Sen bär det av till Centralamerika, vidare genom Mexiko, rakt igenom USA och Kanada och hela vägen till Alaska. Och efter det? För tillfället funderar jag på en resa genom Ryssland fram till Mongoliet. Samtidigt skulle det vara spännande med den afrikanska kontinenten. Någon av de här planerna kommer det att bli, men det hänger förstås på hur mycket som är kvar av min resebudget. En fast tidsplan har jag inte. 

Den stora frihet som resandet ger mig njuter jag verkligen av. Jag är min egen chef och kan varje dag bestämma vad jag vill och inte vill göra. Den här sortens frihet, som man inte kan hitta i det vanliga arbetslivet, lärde jag mig rätt snabbt att uppskatta. Jag ser med öppna ögon på vår planet. Det är verkligen något speciellt för mig att lära känna, och leva i, främmande kulturer. Och då hjälper det naturligtvis att kunna språket som talas där. Sedan ett år tillbaka reser jag i Brasilien, och mina kunskaper i portugisiska ger mig tillträde till platser som jag annars aldrig hade kunnat besöka. I synnerhet är personliga möten och samtal viktiga när jag reser. “Om du vill lära känna ett land på riktigt – då måste du lära känna människorna!” sa en vän till mig. Och precis så är det! 

Jag pratar tyska, den tyska dialekten frankiska, engelska, spanska och mitt favoritspråk portugisiska. Portugisiska låter underbart, lite som en sång, och gör mig bara lycklig. Lite så känner jag också när jag hör spanska.

Mitt senaste språk, portugisiska, lärde jag mig helt online med Babbel. Babbel har för mig visat sig vara ett optimalt verktyg att lära sig språk med. Framför allt om man ofta är ute och reser ger hemsidan och appen verkligen otroliga möjligheter. Efter några veckor hade jag lärt mig grundordförrådet och den viktigaste grammatiken.

Sedan var det viktigt för mig att använda det jag hade lärt mig i verkliga livet, i vardagssituationer. Så jag gick bara ut på gatan och frågade folk om saker mellan himmel och jord. Självklart pratar man inte perfekt i början – men det är folk medvetna om, och de har överseende med misstag och fel uttal. Personligen så förstår jag alltid mer av ett språk än jag själv kan prata. Då är det bra att helt enkelt ha en penna till hands och skriva upp meningar. 

Det kommer självklart frustrerande tillfällen när man ska lära sig ett språk, som när man inte kommer ihåg ett ord hur mycket man än försöker och alltid gör samma misstag. Då skriver jag alltid upp de här små fallgroparna i min anteckningsbok, och efter en tid försvinner felen. Hittills har jag försökt lära mig ett par ord och meningar på det lokala språket i varje land jag besökt.

Min blogg Freiheitenwelt.de ligger uppe sedan mer än fem år tillbaka. Jag startade den i och med min Arktis-expedition på Grönland. Då reste jag i jobbet (jag jobbade som elektroingenjör i polarforskning) och jag ville egentligen bara skicka små rapporter om den oändliga isen till familj och vänner. Över tid växte bloggen och jag är jätteglad att se hur sidan växer och frodas.

Jag får ofta frågan vilken som har varit den vackraste eller mest imponerande upplevelsen på mina resor, men jag måste säga att det inte riktigt går att välja ut på det sättet. Ofta är det små tillfällen som gör mig lycklig: korta, egentligen betydelselösa samtal som leder mig in på nya tankar, en tur med motorcykeln på en ensam motorväg, ett foto på en vacker och intressant människa, en bra lunch, att bli bjuden på en öl eller ett glas vin. Det är viktigare för mig att (upp)leva varje dag till hundra procent än att söka efter speciella upplevelser. Jag är ingen “troféjägare”. Man måste se världen med öppna ögon för att verkligen förstå den.”

Dela: