Megan är sedan i somras ny i Public Relations-teamet på Babbel. I den här artikeln förklarar hon vilken roll utfyllnadsord och interjektioner spelar i ett nytt språk och varför det är så viktigt med riktiga samtal när man lär sig språk.
Utfyllnadsord och interjektioner lyser verkligen med sin frånvaro i traditionell språkundervisning, trots att de utgör centrala delar i alla språk. Om man vet när man ska använda “ähm”, “alltså” och “jippie” – alla med olika betydelsenyanser – kan man snabbt gå från att vara turist med tunghäfta till flytande i det nya språket.
Så hur ska man gå tillväga för att lära sig utfyllnadsord och interjektioner? Enkla svaret: snacka med modersmålstalare! När man har ett helt vanligt samtal kommer man i kontakt med det naturliga sättet att uttrycka sig på språket som ingen lärobok tar upp: talspråkliga uttryck, skämt och olika betoningar – det som gör konversationer levande.
Vad är utfyllnadsord och interjektioner? Utfyllnadsord är ljud vi gör för att ge oss tid att tänka mellan ord och meningar eller för att uttrycka tvekan, osäkerhet eller andra känslor på ett subtilt och indirekt sätt. På engelska, som är mitt modersmål, använder vi ofta “errr” eller “umm”. Med en interjektion kan vissa delar av en mening betonas lite extra. Till exempel uttrycker “Holy cow!” eller “Wow!” förvåning på engelska. Utfyllnadsord och interjektioner är grammatiskt självständiga, vilket betyder att de kan användas som enskilda ord eller i meningar utan att påverka andra ord i meningen. De används sällan i skriftspråk förutom när en text ska återspegla talat språk. Därför förekommer ofta olika stavningar.
Utfyllnadsord och interjektioner ger samtal en äkthet och en talspråklig färgning. Vid inspelningar av lektioner på Babbel har modersmålstalare faktiskt ofta avvikit från manus när dialogerna har känts “stela, onaturliga eller saknar flyt” utan interjektioner eller utfyllnadsord.
Lars, redaktör för ryska i Babbels Didactics-team, förklarar svårigheterna med att lära ut utfyllnadsord och interjektioner så här: “Utfyllnadsord och interjektioner är beroende av sammanhang för att få betydelse. Det gör det nästintill omöjligt att lära ut utfyllnadsord och interjektioner med formella metoder som att rabbla ord från läroböcker och i klassrumsundervisning.”
Ta till exempel meningen “Aww, look at that puppy”. I det ena fallet kanske talaren pratar om en söt hundvalp i närheten. I ett annat fall kanske talaren är ledsen efter att ha sett hundvalpen blivit illa behandlad. I första fallet förmedlar aww förtjusning medan i andra fallet uttrycker aww medlidande.
Utfyllnadsord och interjektioner lär man sig nästan alltid passivt. I skolan fokuserar man på ordförråd som vi lär oss aktivt, alltså ord som vi anstränger oss för att förstå, säga och skriva. Aktivt ordförråd utgör dock bara en liten del av ordförrådet när man lär sig språk. Huvuddelen av vårt ordförråd när vi lär oss språk, består av passivt ordförråd, alltså ord som vi lär oss i ett visst sammanhang. I samtal med modersmålstalare kommer man i kontakt med nya ord. Som nybörjare i språket möter vi de här “nya orden” gång på gång i olika sammanhang. Vi börjar förstå orden, men kan fortfarande inte komma ihåg dem när vi pratar eller skriver. Så småningom efter upprepad kontakt aktiverar vi de här “nya orden” i dialoger.
Birte Dreier, projektledare för danska och italienska i Babbels Didactics-team berättar om när hon lärde sig danska. “Att använda utfyllnadsord och interjektioner är en tvåstegsprocess i det nya språket … först måste man förstå var orden passar och sedan använda dem. När jag lärde mig danska lyssnade jag på danskar som pratade sinsemellan och försökte lägga in utfyllnadsord i meningar när jag tänkte att de kunde passa. Jag fick prova mig fram, och ju mer jag lyssnade, desto mer tycktes jag veta instinktivt vilka ord som passade i vilket sammanhang.”
Forskning om andraspråksinlärning visar att tillägnande av utfyllnadsord och interjektioner är en naturlig följd av att vara omgiven av riktiga samtal. Men detta kräver mycket tid och/eller pengar. I våra upptagna liv har vi sällan tid att se en fransk film eller läsa en tysk tidning eller gå en intensiv språkkurs i Italien. Istället lär vi oss språk med appar, böcker eller språkkurser där vi bor. Tyvärr tragglar de flesta appanvändare sig igenom ordtränare medan de som lär sig genom läroböcker eller på språkkurser rabblar fraser och meningar. Båda två saknar kontakten med riktiga samtal.
När man har riktiga samtal i det nya språket så lär man sig utfyllnadsord och interjektioner på köpet. Därför prioriterar Babbel att ge sina användare självförtroendet och kunskaperna för att så snart som möjligt kunna prata med andra på det nya språket.
Det är läskigt att prata med modersmålstalare. Vi stakar oss. Vi gör fel. Men när du till slut använder ett utfyllnadsord i rätt sammanhang eller får till ett perfekt skämt för att du satte en interjektion på exakt rätt plats i det nya språket är det inte bara motiverande. Det får även den blygaste turisten att känna sig som en del av lokalbefolkningen.