Som du säkert kan tänka dig är Babbel fullt av polyglotter (folk som kan tala flera språk). För ett par dagar sedan hängde jag vid kaffemaskinen i köket där två kollegor småpratade på québécois. Han är engelsman och hon är tyska. Det var helt galet. Varför pratar de inte bara engelska?
Den här sortens beteende är imponerande, men det är definitivt inte normalt. Det här är människor som dedikerat sina liv till att bli bäst på språk. När de inte jobbar på ett språkinlärningsföretag pluggar de inför diverse examina i lingvistik, är ute med folk från jordens alla hörn, eller ger ordet fritid en helt ny innebörd genom att sitta hemma och läsa grammatikböcker för skojs skull. Sånt engagemang är beundransvärt, men vi andra vanliga dödliga då? Vi som har nio-till-fem-jobb och behöver en dos koffein innan vi ens funderar på att träffa andra människor? Hur kan vi lära oss ett nytt språk?
Jag hade en idé om vad jag ville undersöka, så jag värvade två kollegor från marknadsföringsavdelningen, Alberto och Stefano, för mitt experiment. Alberto kommer från Cadiz i södra Spanien, Stefano är från södra Italien. Vårt mål var att försöka lära oss så mycket franska som möjligt under en arbetsvecka. Detta skulle innebära att få tid för studier innan och efter arbetsdagarna, luncha med franska kollegor så mycket som möjligt och smyga in konstiga franska kommentarer i diverse chattmeddelanden. Under helgen skulle vi ha två dagars intensiva lektioner med våra personliga lärare, följt av en middag och en monolog där vi skulle visa upp våra nyvunna kunskaper i franska. Planen var att ha teorin – grundläggande grammatik och ordförråd – med oss i ryggsäcken innan helgen. På söndag kväll ville vi kunna föra ett vanligt samtal på franska. Jag frågade våra lärare Marion, Anne och Laure vad de tyckte om det här målet. Marion sa:
“Jag gillar idén med att utmana sig själv att lära sig något nytt under en begränsad tidsperiod. Jag tror att det hjälper hjärnan att fokusera och ger en en rivstart. Men att göra det under en arbetsvecka är en helt annat sak. Jag önskar er lycka till och tror ni kommer göra vissa betydande framsteg, men jag har inte alltför höga förväntningar.”
Hmm. Vi satte igång med utmaningen direkt när vi vaknade på måndag. Här är vårt protokoll från veckan, tillsammans med några tips som vi lärde oss, om hur man kan pressa in effektiva studier i en redan stressig arbetsvecka.
Dag 1 – Måndag:
Stefano: “Måndagen ägnades åt att planera veckan. När du har ont om tid är det alltid frestande att kasta sig direkt in i ämnet, men du använder tiden mindre effektivt om du gör det. Jag har alltid varit en ganska kommunikativ italienare och lär mig främst genom att lyssna. Jag har aldrig lärt mig franska förut, så jag bestämde att mitt första steg skulle vara att bekanta mig med fransk musik. Jag kollade upp franska radiokanaler som jag kunde vakna till på morgonen och lyssna på när jag jobbade. Sen laddade jag ner några poddar och lyssnade på dem när jag pendlade till jobbet, samt valde ut de Babbel-kurser jag ville börja med.”
Ed: “Jag håller helt med Stefano – planering är A och O. Tyvärr är jag inte särskilt disciplinerad av mig som student, men jag är väldigt motiverad. Därför kan jag oftast inte motstå frestelsen att kasta mig direkt in i ämnet, som han sa. Jag hade dock tänkt ut ett sätt att väga upp den bristande disciplinen. Jag har nämligen ovanan att kolla min telefon direkt när jag vaknar. Jag går igenom de senaste Instagrambilderna från folk jag känner och inte känner, kollar mejlen och uppdaterar mig på nyheter från det senaste dygnet. Efter en halvtimme känner jag mig vaken nog för frukost och kaffe. Jag bestämde mig för att ändra på min rutin den här veckan och vakna en halvtimme tidigare än vanligt för att använda Babbel på min telefon i ungefär 1 – 1,5 timme. Jag tänkte att det här skulle vara en så minimal förändring att jag inte skulle behöva vara så disciplinerad för att få igenom den. Perfekt!”
Alberto: “Jag har en hund som kräver att jag går ut med honom varje morgon, så jag kan inte unna mig lyxen att ligga kvar en halvtimme i sängen efter jag vaknat. Jag planerade att få in lite studietid under min promenad och sitta på en bänk i en halvtimme och göra klart några lektioner. Ed var rätt fokuserad på grammatik och att bilda egna meningar. Jag ville ha klart de mest grundläggande sakerna – hälsningar, vanliga fraser, såna saker – och sen fokusera på fasta och situationsbundna uttryck. Jag tänkte att det här skulle ge mig en fördel på middagen vid slutet av veckan.
Dag 2 – Tisdag:
Stefano: Jag vaknade till fransk radio, gjorde mig iordning för jobbet och drog iväg på min cykel. Min första podd lärde mig räkneord, så när jag var framme på jobbet hade jag talen 1 till 100 avklarade. Jag tänker att det är viktigt att bestämma hur du vill lära dig det nya språket, baserat på dina preferenser, men också på vad som är faktiskt görbart, och poddarna blev stommen i mina morgnar. Jag sitter nära en fransk kollega på jobbet, så jag började snacka med henne både över datorn och direkt. Vi har lekfulla personlighetsdrag båda två, så jag lärde mig snabbt rätt många vardagliga uttryck…”
Ed: “Mitt alarm väckte mig prick klockan sju och jag sökte efter telefonen med handen som en robot. Jag stirrade sömndrucket på skärmen ett par minuter innan jag var helt medveten om att jag var vid medvetande. Jag bläddrade fram kursen om verbet être (att vara) och sen vidare till modalverben. Jag älskar modalverb. Om man kan böja kunna och måste och vilja och några till vanliga verb i grundform kan man börja bilda rätt komplexa meningar ganska snabbt. Efter en halvtimme kunde jag böja pouvoir, devoir och vouloir i presens. Den resterande halvtimmen ägnade jag åt att lära mig ett tjugotal vanliga verb. Sen höll jag banala, lätt schizofrena konversationer med mig själv, innan jag gjorde mig iordning för jobbet.
Jag 1: “Oui oui, je peux parler français.”
Jag 2: “Ah, très bien, je veux apprendre le français aussi.”
Jag 1: “C’est bien, mais tu dois beaucoup étudier.”
Jag 2: “Oui oui, c’est vrai.”
Lära sig prata på en vecka? Ha! Jag lärde mig prata på en morgon!
Dag 3 – Onsdag:
Alberto: “Jag måste erkänna att jag fick kämpa nu. Jobbet visade sig vara stressigare än jag tänkt mig och jag hade bara tid att plugga på telefonen innan jobbet och lite grann under lunchen. Jag var så utmattad när jag kom hem att jag inte kunde förmå mig att öppna munnen, så att öppna en bok var inte att drömma om. Jag kände också att jag inte kunde zooma ut mentalt från jobbet för att riktigt kunna ägna mig åt studierna. Jag längtade till helgen.”
Ed: “Jag levde lyckligt i ett parallellt universum och färdades i ett rasande tempo, övertygad om att vinna på söndag. Enda anledningen att jag inte öppet visade min skadeglädje gentemot Alberto var hans jag-kommer-döda-dig-blick. Jag fikade med Anne, min blivande lärare, efter lunch. Jag var lite nervös – det här var den första riktiga konversationen med en modersmålstalare (och faktiskt den första överhuvudtaget, förutom med mig själv) – men det gick galant och motiverade mig enormt. Jag pluggade in tidsformerna på de härliga modalverben, byggde på mitt ordförråd med några användbara substantiv, lärde mig de vanligaste konjunktionerna och prepositionerna utantill och började lägga till adjektiv om känslor: J’étais très satisfait de mon français.
Dag 4 – Torsdag:
Stefano: “En av våra kära kollegor hade sin hejdå-fest igår. Vi hade typ ingått en pakt att inte stanna uppe för sent. Tyvärr höll pakten bara till att den första ölen var uppdrucken. Alberto var den enda som lyckades dra sig ut från festen vid en vettig tidpunkt. Ed kom som en zombie till jobbet idag, så jag tror inte han gjorde några framsteg nu på morgonen. Samtidigt så omringade vi ju våra stackars franska kollegor igår kväll – vid midnatt var jag övertygad om att jag var flytande. Två saker har jag lärt mig: att det är viktigt att varva ner ibland och att fransmän kan vara väldigt tålmodiga.“
Dag 5 – Fredag:
Alberto: “Veckans sista arbetsdagar var inte lika intensiva, vilket gav mig tid att verkligen fördjupa mig i lektionerna och ämnena som jag var intresserad av. Jag pluggade mycket matrelaterade ord som jag skulle få användning av på middagen. Det gick nästan lite för långt, så nu kan jag väl titulera mig expert på franska ord för örter. Jag känner mig bättre förberedd inför helgens intensiva lektioner nu.”
Ed: “Torsdag var lite av ett spontant uppehåll för mig, men på fredag var jag tillbaka på banan igen. Jag lunchade med en fransk kursare från förr och vi pratade på franska nästan hela tiden. Det var ansträngande – när vi sa hejdå var min hjärna lika genomgräddad som galetterna vi ätit – men det var underbart att se hur imponerad hon var. Det var också lite konstigt att prata med henne på franska när vi bara har pratat på engelska sedan vi lärde känna varandra för sex år sen. Jag måste erkänna att det är såna här tillfällen som verkligen peppar mig att fortsätta. Låt helgen komma!”
Dag 6 – Lördag
Stefano: “Det känns lite konstigt att det är helg nu; på många sätt känns det som början av veckan för mig. Vi var tvungna att plocka fram allt vi hade lärt oss och verkligen börja använda det. Vi hade våra små klassrum bredvid varandra. Om man satt riktigt tyst kunde man höra franskt mumlande på breda engelska respektive spanska brytningar. Vi repeterade det mesta jag hade lärt mig och Laure, min lärare, anpassade lektionen till det sätt jag gillar att lära mig på, så det var mycket prat och skratt och färgglada kort.”
Alberto: “Jag kände mig helt tom i huvudet ett kort ögonblick när jag kom in i klassrummet. Det kändes som om jag hade börjat lära mig franska för bara fem minuter sen. Marion, min lärare, hade också förberett lektionen med mina behov och intressen i åtanke och vi började med att lägga ut alla matlagningsord med de viktigaste verben i dåtid, nutid och framtid, så jag skulle kunna beskriva vad vi tänkte laga till middag. Jag tycker att det är mycket lättare att börja med de här mer konkreta, handgripliga språkområdena än om man börjar med abstrakta saker (det är Eds tillvägagångssätt).”
Dag 7 – Söndag
Ed: “Det var verkligen kul igår. Vi började kring 11 och det var en lättnad att vi inte var tvungna att anpassa våra studier till jobbet längre. Idag var lite annorlunda. Vi var definitivt medvetna om tidspressen och att vi skulle skämma ut oss fullständigt på middagen. Oron över det la sig tack vare min lärare, Annes, avslappnade sätt och det faktum att jag redan pratade rätt flytande, om inte helt flytande. Vi gick lite längre än jag förväntat mig, in på den delen då man ska uttrycka vad man tycker och tänker. För mig är det här det verkligen blir intressant med ett nytt språk; när man verkligen kan uttrycka sig. När det var dags för middag var jag mer nervös över att misslyckas med chokladmoussen än med franskan.”
Stefano: “Jag var en italienare i en tysk mataffär som låtsades vara fransman. Efter vi köpt all mat gick vi till Eds lägenhet för att laga middag. Han och Anne pratade redan på franska och vispade moussen när vi kom. När jag och Laure var klara med quichen tog vi en paus och lekte en gissningslek. Det var kul att se hur våra olika tillvägagångssätt hade gett oss olika fördelar – bara i samband med den leken! Alberto kunde alla matrelaterade ord, medan Ed kunde alla adjektiv. Jag hamnade någonstans mellan dem, men var mycket bättre på att kommentera allt med vardagliga uttryck varje gång jag gissade rätt.”
Alberto: “När vi satt oss ner för att äta, tror jag alla direkt insåg att det inte skulle bli så enkelt att påbörja ett samtal. Det var lätt i klassrummet när vi bara pratade med en person, men att få en syl i vädret med tre modersmålstalare efter bara en vecka var väldigt svårt. Vi tre lyssnade väldigt noga och förstod större delen av samtalet. Bara det var en bedrift, men inte målet vi hade velat uppnå. Vi drack mycket vin, utbytte massor av plattityder och berömde kockarna, men vår franska räckte inte riktigt till för att debattera fördelarna med den strikta uppdelningen mellan stat och kyrka i Frankrike. Nästa vecka kanske.”
Slutsats
Som Alberto sa så var middagen väldigt kul men det var svårt att komma in i samtalet. Efter middagen tog var och en av oss plats på heta stolen för att prata om veckan som varit. Det gav oss frihet att verkligen visa vad vi hade lärt oss. Vi hade galet starka brytningar på våra modersmål, men jag var extremt imponerad av hur långt vi hade kommit på en så kort tid. Efter sju dagar kunde vi förstå en hel del och uttrycka oss i samtal begränsade till en annan person. Je suis satisfait.